Hej. Jag måste skriva av mig. ♥

---

Jag lyssnade på Justin igår när jag gick till skolan. Plötsligt kom jag på, "Men herregud, jag älskar ju den här killen" Och ni tänker kanske, men guud, who cares liksom? Men vet ni? Det är inte så himla who cares. För han BETYDER nånting för mig. Okej? För han är mitt liv, han fyller så otroligt stor del av mitt hjärta. Ni tänker kanske typ, Ooooh, hon tycker Justin är snygg!!! Som om jag bara tyckte han var snygg. ABSOLUT inget mer liksom. Att han bara var en liten tonårsidol för mig. Men vet ni? Det är han inte. Ni tror kanske att jag alltid har älskat honom för att han är snygg. För att han sjöng söta små låtar och älskade sina fans. Liten, söt och gullig var han. tydligen. Men för mig har han alltid varit en FÖREBILD, nån att lita på, en snygg människa, den vackraste på jorden, den som hjälpt mig när jag mår som sämst, den jag gråter för, den bror jag aldrig fått. Han betyder så otroligt mycket, han har gett mig så mycket hopp. Nåt att tro på, nåt att leva för. Jag förstår inte varför alla bara sluta gilla honom efter ett tag, bara, tack och hej. För nej, jag tänker inte göra det, för han betyder såpas mycket. Nej, jag kan inte se in i framtiden och jag är inte världens coolaste vampyr eller nåt, men jag har lärt att säga säg aldrig aldrig, jag VET att jag ska träffa honom. Jag VET att jag ska bli fotograf. Och vet ni, det är JUSTINS förtjänst att jag vill allt det här. Mina största drömmar är pga honom. Alla tror väl att bara för att min rum är täckt av Justin så är det för att han är snygg, men han är en sorts beskyddare. En ängel, den vackraste. Han är min gud, min kung. Han bestämmer över mig, han säger, Be nice, Never say Never, och vet ni? Jag försöker. Jag försöker som tusan. Men det funkar inte alltid. Men jag tänker på det nästan hela tiden. be nice, be nice, be nice. Jag vet att det inte alltid funkar eller så, men ni ska veta att jag alltid försöker. Det här är väldigt tjatigt, jag vet. tyvärr. Men jag bryr mig inte. För jag måste liksom få skriva allt jag vill nu. För det här är min blogg, mitt paradis, mitt slott. Gud, jag ÄLSKAR honom. Visst, NEJ, jag har INTE träffat honom. Det har jag inte. Men jag är en sån som kan bli kär i föremål, som ni vet den där tjejen som gifte sig med eifelltornet (hur det nu stavas...) jag kan vara ihop med träd. Har faktiskt pussat rätt många. Haha, som i Norge, Pontus Alexander...:D Jaja. Puss ♥